Hej!
Vad har hänt sen sist då tro. Vi har gjort 68 dagar i husarrest, men igår fick vi snällt kliva in i fas 1 (av typ 4 faser för att sakta öppna upp landet igen). Det är inte jättemycket som har ändrats, men vi får numera träffa några få vänner utomhus. En del trädgård- och diy-affärer har öppnat, men för att få åka dit måste dom ligga rätt nära ditt hus eftersom vi fortfarande bara får röra oss 5km från våra hem. Så igår åkte jag och Chloe till posten för att hämta ut ett paket och svängde in på trädgårdsaffären för att få tag i en större kruka till vår tomatplanta. Att gå omkring med mitt stora barn och kika på blommor utan en galen 2,5-åring var som en liten minisemester. Och det är väl det närmsta semester vi kommer på ett tag. Idag skulle vi ha flugit till Spanien och huset utanför Malaga. Så otroligt tråkigt att vi inte kan åka, men tur att vi inte har snöstorm som de har hemma i Sverige i alla fall. Vi ska få 22 grader och sol idag, alltid nåt!
Förutom det har jag målat om hela vardagsrummet! Det blev så bra. När vi flyttade in i huset för tre år sen målade vi prick alla väggar utom sovrummet i vitt pga enklast så. Men nu har vi bott in oss och det börjar bli dags för lite färg på väggarna. Vårt vardagsrum är ett rätt stort rum och behövde bli lite mysigare så jag satte igång och måla det grönt! Det blev o-te-roligt bra!
Vi har även hunnit med en liten grillfest i helgen! Ja skjut oss, vi bjöd in 4 vänner (det är så många vi får vara utöver vår egen familj) i lördags och grillade och åt tårta och hade det så trevligt att jag vill grina när jag tänker på det. Jag kommer leva länge på den kvällen. Jag tog en paus från att vara tjidtjie och lät barnen springa omkring i gräset länge. Nate somnade vid 21-tiden men Chloe fick vara vaken. Det blev mörkt och vi tände en eld som Chloe dansade runt och sen satte sig bredvid och kollade på my little pony – klipp invirad i en filt. Ibland kom hon och kröp upp i mitt knä och lyssnade på oss vuxna där vi satt och pratade innan hon sprang iväg och gungade en stund. Jag minns så väl just det från min barndom. När vi fick vara vakna länge. Lekte under bordet där de vuxna satt och pratade i skenet av några ljus. Hur vi tillslut somnade i nåns knä och magiskt vaknade i våra egna sängar nästa dag. Det var fint att få ge det till Chloe, en stund där hon för det första fick vara större än lillebror, och slippa tjat om läggning och tandborstning. Det var verkligen en fin kväll och fastän ingen av oss sov särskilt många timmar den natten hade jag mer energi än på länge dagen efter.
Det är så tydligt hur mycket vi behöver andra människor för att må bra. Och den här veckan får vi äntligen träffa lite kompisar! Jag längtar efter att få se mina barn leka med andra barn igen efter nästan 10 veckor.
Åh det där du skriver om, att vakna upp så där i sin säng efter att ha hamnat där minns jag också så väl. Tänk så underbar känsla det var, att vara med så länge att ögonen till slut slogs ihop av sig själv :). HÄrligt för er att ni fick komma ut lite nu :D.
Så fin färg i vardagsrummet! Vi har också grönt men en ljus variant. Förstår att det måste vara härligt att träffa människor igen. Ni har gjort det bra.