Igår var vi alltså på en försenad 3,5-årskontroll för Chloe. Att påstå att jag var stolt när vi gick därifrån är en underdrift. Jag tror alla mammor känner igen sig i min känsla, det spelar liksom ingen roll hur ”dålig” ens unge är på sådana här kontroller – dom är bäst hur som.
I alla fall fick Chloe svara på enklare frågor som visade att hon kunde prepositioner, färger och andra saker. Sjuksköterskan sa att vi, som jag ju redan känt själv, inte behöver oroa oss för hennes relativt sena språkutveckling. Hon har orden och förståelsen men har vissa problem med uttal. Men när vi rättar henne så kan hon oftast säga rätt, så det där kommer rätta till sig.
104cm och 18.2kg, älskade ungen. Hon var artig och modig och fick alla rätt. Jag fick även en applåd (!) över att ha ammat henne så länge, det visar ju verkligen på hur ovanligt det är med ammande mammor i det här landet. 3/10 ammar sina barn, jämfört med i Sverige där det är 9/10!
Även fast vi har allt under kontroll med Chloes hälsa, kontroller hos ögonläkaren, språkterapeuter och inga andra oroligheter så är det allt skönt att få höra allt allt är okej. Perfekt, är hon ju till och med, om ni frågar mig.
