Sápmi – Sverige – Irland

God morgon! Jag hann inte blogga igår, mest eftersom jag hade projekt hålla min treåring från att klättra på väggarna och det höll mig sysselsatt. Tolka mig rätt, jag tycker inte att man ska behöva sysselsätta sina barn hela tiden, men tydligen har jag ett väldigt aktivt barn som behöver göra saker för att.. må bra. Så igår såg jag till att peta i henne mat vid bra tider och så fort hon visade tecken på att vilja riva ner hela huset så gick vi ut. Vi hade nämligen tur med vädret och det var sol och rätt varmt. Så vi gick på promenader, cyklade massor, spelade fotboll, lekte kurragömma och kull och gungade – varvat med lek inomhus där vi målade och la pussel och plockade ur diskmaskinen och gjorde pannkakor. När Nate sov efter lunch fick båda barnen åka vagn så Chloe fick ta det lugnt och varva ner en stund. På kvällen fick hon duscha själv och klockan 20.00 sov hon. Då hade Nate somnat redan och jag hade fått tid till min stora tjej. Äta kvällsmat tillsammans och läsa en bok. Alltså det var en fin dag och vi rök inte ihop alls så många gånger som vanligt! Jag vet inte hur länge jag orkar hålla det här tempot, men så är jag ju inte ensam med barnen alla dagar hela året så vi ska nog (måste) orka med!

Så idag är planen att hålla samma linje. Berätta för Chloe vad som händer (jag har upptäckt att hon gillar det. Att veta vad som händer efter vi gjort klart det vi gör liksom), se till att hon äter (nolltolerans på socker just nu) och varva hopp och studs med en stunds vila efter lunch. Idag blir den i bilen, jag har tänkt åka till Adare och möta upp Sonya och Rasmus i en lekpark innan dom åker hemåt igen imorgon. Sen ska jag köpa lite fiskleverolja och börja ge till Chloe. Det kan ju hjälpa vilda barn och kommer ju iaf inte skada!

Tack för alla fina kommentarer och meddelanden jag har fått. Det gör det lättare att vara ärlig när det faktiskt inte alltid är en dans på rosor att vara förälder. Jag älskar mina barn över allt annat och jag tänker alltid efter innan jag skriver något om barnen, men jag vill ändå vara ärlig när det är tufft. Chloe är det finaste jag har, och det är ju inget ”fel” på henne – det är jag som måste lära mig hur vi ska göra så att vi får en fungerande vardag här hemma. Jag har bara varit tvåbarnsförälder i 9 månader och kämpar fortfarande med att se och räcka till för båda barnen och tar tacksamt emot alla tips jag kan få! Tack för att ni ger mig pepp och förståelse och kärlek. <3