- Mis-matcha. Jag trodde alltså på fullt allvar att jag alltid skulle matcha bebisens outfits korrekt. Sånt hinner man inte alltid med (eftersom det mesta konstant ligger i tvätten).
- Bli glad när bebisen bajsar. Den säger sig själv, men nu blir jag lycklig å bebisens vägnar när det sprakar till så det kommer upp i armhålan på henne. Jodå.
- Bli orolig när bebisen sover mer än 3 timmar. What? Fyra timmar och inte ett pip från bebisen? Det måste vara något fel! Bäst jag petar jättehårt på henne för att se så allt är okej..
- Inte hinna äta. Hur svårt kan det vara att få i sig mat liksom? Hur skulle jag någonsin kunna GLÖMMA att äta. Jo, det går tydligen..
- Vara glad kl 6 på morgonen. När man vaknar av en jollrande bebis som spricker upp i det största leendet någonsin när hon får syn på dig – då blir man den lyckligaste i världen trots att klockan är 5.30 och man har fått ungefär 3h sömn.
- Inte hinna ringa mina vänner. Tyvärr så är det svårt att sjunga ”lilla snigel” och föra ett vuxet samtal samtidigt. När hon sover? Då måste jag ju sova/äta/städa.. Som tur är har jag förstående vänner.
- Plocka upp henne direkt när hon skriker. Prova själva att INTE plocka upp en bebis som gråter så tårarna rinner. Jag stannar bilen/släpper boken/slutar bajsa för att komma henne till undsättning.
Say it out loud