Jag kommer förmodligen ångra detta inlägg imorrn när Chloe vägrar att sova, men jag måste skriva ändå. De senaste kvällarna har hon somnat, relativt snabbt (jag ammar henne till sömns), mellan 19.30-21.00 och sen sovit till 3-4 då hon vill ha lite mat och får sen sova några timmar till i vår säng. Det har gett mig oceaner av tid på kvällarna, och ibland vet jag knappt vad jag ska göra. Oftast väljer jag tydligen att diska och vika tvätt, men det är skönt att få det gjort, eftersom jag på dagarna endast kan göra saker supersnabbt eller med en hand. Så det är skönt att stå och vika tvätt och lyssna på musik med en snusande dotter i sovrummet. Det svåra är att inte äta medan jag viker tvätt. Men jag dricker vatten och försöker intala mig själv att det är skönare att somna utan massa socker i kroppen. Nu är jag under 80 kg, så det går framåt! Sakta men säkert börjar jag komma i mina gamla kläder, och jag har inte bråttom. Det tog mig 9 månader att gå upp i vikt så det får ta minst 9 månader att ta sig tillbaka igen. Men jag märker att amningen definitivt gör sitt, jag kan äta som vanligt och ändå gå ner i vikt. Sen hoppas jag att barnvagnspromenader och lite styrkeövningar mellan bebisbärandet (idag hann jag till och med rulla ut yogamattan och göra lite rygglyft och plankan medan Chloe jollrade nöjd i sitt babygym) ska göra resten.
Men nu har jag vilat nog. Nu ska jag vika klart tvätten, slänga i en tvättmaskin (jodå, det blir minst en maskin med bajskläder per dag) och sen gå och lägga mig och läsa en bok. Det kan man bara göra med två händer nämligen. Sen ska jag sova så jag orkar med ännu en dag med lilla fröken Renhuvud.
Say it out loud