Idag kräkregnar det, verkligen öser ner. Så en kort promenad och sen tänker jag bara stanna inne. Tvätta kläderna jag köpte till lillpigan igår (jag visar senare, det är ju rätt mysigt att köpa bebiskläder alltså), hon har växt ur alla pyjamasar så det blev några nya sådana och lite annat. Jag var också bort till Shannon Town-hall typ och fick ett schema på när de har fräldra-barn grupper och annat som kan tänkas vara intressant. Efter fem månader så känner jag att jag är redo att träffa lite folk, och göra annat än gosa om dagarna.
Fem månader ja, så stor är lillpigan idag! För fem månader sedan träffade vi vår största kärlek. Hon har gått från att vara en nyföding till att vara en bebis som pratar och skrattar och sprattlar med benen när hon får syn på sina föräldrar. Som gillar att byta blöja och sjunga, men inte är speciellt road av att ligga själv och inte få all uppmärksamhet. Hon kan fortfarande inte rulla från rygg till mage, utan verkar nöjd av att bara ligga och prata och sprattla. Hon är snabb på att greppa saker, och måste kolla allt med munnen – allt. Hon sparkar av sig täcken och strumpor, och det samlas snabbt ludd mellan hennes små, små tår. På kvällarna ligger hon och låter för att inte somna, och håller sin snuttefilt i handen medan hon viftar den över mitt ansikte. Hon älskar att få små pussar på halsen, och stirrar numera storögt med öppen mun när det kommer människor hon inte känner. Hon är glad, jämt glad, och gråter bara när hon är jätte-trött eller jätte-hungrig. Då kan det rulla stora tårar nerför hennes ansikte, och då är det bara tjidtjie (och mina bröst – to be fair) som kan trösta.
Hon är det finaste jag någonsin sett, hennes skratt låter som när en dinosaurie blir kittlad och på morgonen när klockan är 6 och jag vill sova vidare så är det hennes leende och uppenbara entusiasm över att jag är vaken som får mig att kliva upp. Hon är helt perfekt och jag är så glad att jag får vara just hennes tjidtjie.
Litet flickebarn 1 vecka gammal.
Stor flicka 5 månader idag!
Say it out loud