Nu är lillpigan sex månader (SEX MÅNADER! Vad hände liksom) och igår fick hon smaka något annat än bröstmjölk för första gången i sitt lilla liv. Vi försökte först ge henne en morotsstav (kokt) att suga lite på själv men hon är inte riktigt redo för det än, så jag gjorde morotspuré och gav henne lite på sked istället. Hon var måttligt imponerad och vi gav henne inte mer än ett pyttelitet smakprov sen ville hon amma hela kvällen. Idag fick hon lite puréad päron, det var helt okej men roligast var det att leka med skeden. Vi fortsätter så här ett tag, lite smakisar då och då och annars så fortsätter jag amma. Hon äter så bra och går upp i vikt som hon ska så jag är inte orolig att hon inte får i sig tillräckligt och jag älskar att amma så jag är nöjd med hur de här sex månaderna har gått. Det var tufft i början, men efter några jobbiga veckor så funkade amningen klockrent och jag är så glad att jag inte gav upp och gick över till ersättning (för hon tog flaska de första veckorna så det hade kunnat vara ett alternativ). Jag förstår att det blir färre och färre som ammar nu för tiden, det är enklare att ge upp och ge ersättning (som är ett bra alternativ när inte amningen fungerar). Jag tror dock att många ger upp för tidigt, och det är ju synd, både för barnet och mamman. Jag vet att det inte går att amma för alla, och då är det ju underbart att det finns ersättning, men jag är glad att jag kämpade och fick amningen att funka. Nu har vi helammat i ett halvår och jag har inte en tanke på att sluta snart. Nu fortsätter vi som vanligt, men petar in lite smakportioner så lillpigans mage får vänja sig vid vanlig mat också!
Förövrigt undrar jag varför inte fler gör egen mat till sina barn? Eller är det bara jag som tror att de flesta köper färdiga barnmatsburkar? Jag kan förstå att man gör det ibland, det kommer vi säkert också göra, men det är ju så lätt att göra egen fruktpuré till exempel! Imorgon ska vi köpa gröt (för det kan jag inte göra själv) och prova att ge henne!
Say it out loud