Sápmi – Sverige – Irland

Dagarna går i ett. Även de dagar vi inte gör något speciellt susar förbi och plötsligt är det dags att gå och lägga sig även fast jag nyss klev upp. Imorse vaknade vi 7.30 efter en sjuk natt (Chloe vaknade EN GÅNG och det var kl 4.00. I vanliga fall vaknar hon kl 1 och sen tusen gånger till) och sen var dagen liksom igång. Frukost – lite plock i köket och slänga i en tvättmaskin medan Chloe leker i vardagsrummet – lunch – tupplur för Chloe och yoga och plugg för mig – vakna och äta mellis – ta en promenad så stackars Jack får komma ut – hänga tvätt, leka lite, krypa i trädgården – laga middag – äta middag – plocka undan och göra iordning Chloe för natten – kvällsgröt – nattning – löptur (!) – nattning igen – dusch och kvällsmat och nu sitter jag här. Har tänkt att läsa i min bok och sen gå och lägga mig. Dagarna går snabbt och kvällarna försvinner. Jag förstår verkligen varför alla föräldrar tycker tiden går så fort. Den susar verkligen förbi och jag hinner inte med! Jag hinner nästan inte göra något alls, men trots det hinner jag konstigt nog träna lite och ha ett relativt rent hem och laga mat och handla och plugga och allt detta medan jag leker och matar och bussar och tvättar och kramas och pratar med vår lilla unge. 
Lilla ungen som växer så fort och nu ligger i sin säng och kramas med sin snutte-elefant. Innan jag vet ordet av är det dags att följa henne till skolan.