Ciaran är sjuk så idag har jag och Chloe mest lekt med varandra. Det är så skönt att vi börjar få in lite rutiner nu, jag och lillpigan. Hon är inte längre omöjlig att natta, hon sover helt okej och på dagarna äter hon bra och sover en gång och sen är hon glad och solig att vara med. Efter vilan idag åkte vi till badhuset och plaskade i barnpoolen en stund tills Chloes läppar var blå och jag var hungrig. Tanken var att dela på en banan och sen gunga lite innan vi åkte hem igen, men Chloe tryckte i sig bananen helt själv så där stod jag sen och gjorde fart på en gunga med min stora, bananätande tjej i. Hon skrattade och pekade på saker hon såg och ville veta namnet på och sen åkte vi hem och kastade duplo på varandra.
Det känns så sjukt ibland. Att efter alla år i badhus och på lekplatser med andras barn så är det nu min egna lilla unge jag tar med och matar med banan och håller handen när hon lär sig att ta små steg runt klätterställningen. Ibland känner jag mig inte som en Tjidtjie, att den mest perfekta varelsen kom ut ur mig är så svårt att förstå ibland. Tänker ni också så ibland?
Har ni förresten sett att ni nu kan gilla inlägg genom att trycka på hjärtat nedanför inläggen? <3
Say it out loud