Sápmi – Sverige – Irland

Ikväll har Chloe det lite jobbigt. Jag vet inte vad det är men nåt är det som gör att jag i skrivande stund ligger fastklämd med en liten (men ack så stark) arm runt min nacke. Jag nämnde ju tidigare att vi börjat få till någon slags rutin gällande nattningarna. Nu gör vi kväll genom att först plocka undan leksakerna i vardagsrummet. Sen går vi upp och går på toa, sätter på pyjamas och sen går vi ner och äter gröt (framför Lilla Anna och Långa Farbrorn, annars äter hon inte mer än tre skedar och jag vill proppa henne full med gröt inför natten). Efter gröten går vi upp igen, borstar tänderna, kissar och sätter på blöja. Sen läser vi en bok inne på Chloes rum i fåtöljen, om hon inte är för trött då går vi direkt på att amma istället. Det gör vi i fåtöljen i hennes rum, och hon får inte somna medan hon ammar (men alltså den amningsstunden är den bästa. Så himla mysigt). När hon ammat klart går vi in i vårt sovrum, sätter på speldosan och sovsäcken och sen lägger vi oss tillsammans med Chloes nya nalle Alan (som hon döpt honom till. Jag skojar inte. När jag frågade vad nallen skulle heta sa hon Alan! Jag lovar!). 
Sen (*pepparpeppar*) somnar hon. Oftast utan krusiduller, så länge vi gosar lite. Helst ska hon som sagt ligga med mitt ansikte i hennes och med sin arm runt min nacke. Det är då Alan kommer in i bilden. När hon somnat så kan jag lirka ut mitt huvud och stoppa in Alans huvud istället och Voilà! Chloe fortsätter att kramas och jag kan smita ner och plugga/städa/kramas med Ciaran/se på tv/pyssla bröllopsinbjudningar/äta morotskaka! Den senaste veckan har det funkat bra och hon har bara vaknat till 2-3 gånger men gått att söva om med lite gos (förutom den natten Ciaran sov med oss då var hon vaken i tre timmar). Efter kl 5 är amningsförbudet slut och genom att amma runt 5-6 får jag oftast sova 2 timmar till innan det är morgon. 
En bra rutin som även funkar om jag ammar henne på soffan och Ciaran sen går upp och lägger henne! Vilket känns så skönt, det öppnar upp mina kvällar en aning. Men oftast är det jag som tar nattningarna, och nu när det går så smidigt (som det inte kommer att göra mer eftersom jag jinxat järnet i detta inlägg) så är det så mysigt. Jo hon ligger kvar i vår säng och jag får fortsätta ligga på kanten med armen i en konstig vinkel och fästmannen i gästrummet. Men en sak i taget tänker jag. När hon är trygg att somna i vår säng kan vi sen börja att lägga henne i sin egen. Men en sak i taget som sagt. 
Ikväll är det dock nåt som inte står helt rätt till för hon vaknar till en gång i timmen och nu gav jag upp och gick och la mig bredvid henne. Så jag ska ta och sova jag med medan jag får. Med en liten hand på min arm. Gulle-handen.