Nu börjar jag känna att det blir tyngre och tyngre för varje dag. Och bespara mig alla ”åh det där är ingenting du kommer bli sååå mycket större innan du är färdig!” för jag vet det men det gör inte de extrakilon (som jag förövrigt endast bär fram på magen) lättare. Jag är fortfarande 5 kg tyngre än i vanliga fall, och att bära allt så centrerat är inget jag direkt är van vid. Så det är svårt att vända på sig, att hitta en skön sovställning och att vara konstant hungrig. Som tur är så är det ju ingen sjukdom (trots att det för den skullen inte är skönt med sammandragningar) och det kommer att komma något fint utav alla dessa veckor. Så det är det jag fokuserar på, när jag ligger strandat i soffan framför ”my big gypsy wedding” och känner små, små buffar från kotten (som inte alltför sällan resulterar i ett evigt spring på toa). Det är faktiskt helt fantastiskt vad min kropp gör medan jag äter mackor och sover hela dagarna.
Igår kunde jag knappt sova alls, och inatt sov jag som en stock (förutom de obligatoriska springturerna till toaletten såklart) men vaknade helt utmattad. Ja, det är precis så jag känner mig: Utmattad. Det är jobbigt att skapa en människa.
Say it out loud