Sápmi – Sverige – Irland

En statusuppdatering kanske är på sin plats. Det är fullt upp här. Vi är i Mittådalen, jag och Chloe, tillsammans med min Tjidtjie och Aahka. Vi är fyra generationer under samma tak, och på dagarna flätar vi skoband, lagar mat, leker med lego och kollar på Daniel Tiger. Dricker kaffe, målar flaskor, planerar begravningen och plockar vinbär. Styckar kött, jagar fjärilar, gör bröllops-program och dricker vin. Vi går omkring här hemma i huset mina morföräldrar har byggt och vi turas om att lyfta, kittla och pussa på den yngsta flickan i vårt lilla gäng. Vi varvar begravningspsalmer med bröllopsplanering och imorse tog vi till och med en tur ner på Funäsdalens vårdcentral när Chloes arm hoppat ur led så hon inte kunde röra den och kollade med stora tårfyllda ögon på sin lilla hand som inte längre kunde greppa hennes nalle. Allt gick bra, och den snälla läkaren gav henne en liten leksaksbjörn som present innan vi stoppade in oss i bilen igen och åkte och drack kaffe hos en vän till familjen. 
Det är härligt här uppe, med alla höstens färger som smyger sig på. När Chloe somnat efter lunch sitter jag och kollar ut genom fönstret och håller tummarna att alla vackra löv inte ska ha hunnit blåst bort innan den 1.a oktober när jag ska bli Ciarans fru på riktigt. Sen nynnar jag lite på en begravningspsalm och hoppas på uppehåll på fredag när vi ska ha begravningsgudstjänst för min älskade Aajja. 
Svart och vitt – liv och död – tårar och skratt.