Lördagen den 1/10-16 vaknade jag som vanligt av en glad lillpiga och började med morgonbestyren som hör till en ettåring. Som tur är hittade jag en glömd klämmis i skötväskan och kunde stilla den värsta hungern (hos ettåringen). Jag väckte Ciaran och hoppade in i duschen. Eftersom jag dagen innan hade gått omkring med spolar i håret nästan hela dagen så skulle inte håret tvättas, men lite insmörjning och sånt tyckte jag var passande. Eftersom jag skulle vara på plats i lägenheten nere i Storsätern kl 9.00 för till-piffning så lät jag min (än så länge) fästman ligga kvar i sängen och tog vår dotter i handen och traskade ner till frukosten som började kl 8.00. Det var pirrigt att säga hejdå till Ciaran, jag visste att nästa gång vi skulle ses var vid fotograferingen alldeles snygga (förhoppningsvis iaf) och uppklädda!
I alla fall blev det hotellfrukost, vilken jäkla bra idé! Jag fick i mig både yoghurt och müsli och brie ost och äggröra och kaffe vilket stillade nervositeten som började smyga sig på i och med att varenda en som kom in i matsalen frågade om jag var nervös – nej! Fast jag blir det när alla frågar sådär!
Kl. 9.00 sa jag hejdå till de som vaknat och var i full gång att ta för sig av frukosten. Jag pussade min Gullunge hejdå och lämnade henne med hennes Aajja och mormor och sen åkte jag och vår fotograf (som även är min mammas kusin. Lyx med någon man känner!) ner till Storsätern för att fixa till oss (mest mig). När vi klev in genom dörren möttes jag av en gråtande storasyster som tyckte det var helt sjukt att hennes lillasyster skulle gifta sig idag – jag var beredd att hålla med men lyckades hålla tillbaka tårarna tills Yvonne kom in genom dörren. Min bästa vän som flygit från Mallorca för att vara med på min bröllopsdag! Plötsligt kändes allt på sånt väldigt stort allvar och jag grinade loss innan jag blev tillsagd att skärpa till mig och gå och sätta mig för att börja göra frisyren. Marika hade lovat att hjälpa mig och medan de andra hällde upp champagne i glas så började vi tupera mitt hår. Nu skulle jag bli det finaste jag någonsin varit! Jag är så otroligt lycklig över de tärnor jag valde. Linda, Marika och Yvonne. Dom kompletterade varandra under hela dagen och var verkligen mitt crew från början till slut! För tre timmar senare hade jag tack vare Marika en fantastisk frisyr och Linda hade sminkat mig exakt som jag hade tänkt mig. Yvonne såg till att vi höll tiden (och åt lite mat och drack vatten) och när blommorna kommit från Sveg (tack Hanna och Rickard) och Tjidtjie hjälpt mig på med skobanden (som var nya för nu skulle jag bli fru!) så var jag färdigklädd och redo att åka upp på fjället för att fotograferas med hela brudföljet och mina föräldrar. Jag har aldrig känt mig så vacker.
Håruppsättningen. 
Med slöja och hårspänne
Bästa Yvonne och jag
Påväg upp för att fotograferas!
Say it out loud