Ännu en dag närmare vår bebis (jo jag har definitivt nedräkning redan här hemma) och jag har precis landat i soffan med en skål marängswiss (lägg AV vad gott) och kollar på svensk webb-tv. Solen skiner sen nån timme tillbaka så vi fick en stund ute i solen innan det var dags att stoppa lillpigan i säng. Hon är så rolig, vår tvååring. När vi ska läsa saga på kvällen tillexempelt så får jag inte hålla i boken eller bläddra utan hon ska själv hålla och bläddra fram och tillbaka och visa vad som syns på bilderna. Sen får jag inte sjunga vissa sånger, utan bara de hon okejar. Gullmunken, hon är så go och vet vad hon vill och hur hon vill ha saker. Ibland. Tidigare under dagen bröt hon istället ihop då hon inte riktigt visste vad hon ville göra. Om kudden skulle ligga på bordet eller på soffan och vem tusan som skulle ha filten över sig. Herregud vad jag älskar den ungen och som jag kämpar varje dag för att vara en tillräckligt bra Tjidtjie till henne. Jag är inte perfekt, men tänker att bristen på tålamod och grönsaker emellanåt får vägas upp av det faktum att hon slipper förskola och får vara hemma med mig hela dagarna och att jag trots graviditeten och trötthet låter henne sova bredvid mig i vår säng. Invirad i mitt täcke gosandes med min arm. Alla gör vi vårt bästa, och jag försöker tänka att jag är den allra bästa tjidtjien till just vår dotter.
Till middag åt vi sötpotatismos och lamm och herre vad gott det var! Om ni frågar mig. Chloe gillade köttet men höll på att dö på moset. Så hon fick äta kött och fetaost och fick sen ett äpple till efterrätt. För jag tänker INTE ge henne en jobbig syn på mat. Mat ska vara roligt och gott och ge näring, och så länge hon smakar (det var hon tvungen att göra) så tänker jag inte tvinga i henne nåt. Blir hon hungrig senare så får hon nåt att äta senare – helt enkelt. Man kan ju inte rå för att man inte gillar allt. Men även kommer jag inte sluta servera mos och broccoli och andra saker hon inte gillar just nu. Jag har läst nånstans att det krävs mellan 10-20 gånger innan ett barn eventuellt börjar gilla något. Så 19 gånger to go på sötpotatisen då! Haha.
Ja det var tydligen mina tankar idag. Medan jag har skrivit detta har jag kollat på Jo Frost – Supernannyn och grinat över att en pappa slog sin – handikappade – son när han snott hans laddare. Kanske är jag en skitbra förälder trots allt…
Som utnyttjar min dotter till fotmassage när tillfälle ges! 😉
Say it out loud