Det låter så väldigt pretentiöst men jag har svårt att komma på ett misslyckande i livet. Jag skulle kunna se flera saker som ett misslyckande, men jag har ju inte levt färdigt än! Jag hade tex en idé om att bli barnmorska, och jag har ärligt talat inte släppt den tanken ännu, men det är ju inte försent än? Jag är inte ens 30 och har (förhoppningsvis) i alla fall nästan 40 år kvar till pension. På dom 29 år jag har levt hittills, varav de första låt säga i alla fall 10 åren inte var så väldigt mycket mer än barbies, vem man skulle leka med på rasten och vilken mat man skulle välja på sin födelsedag, så har det ju hänt rätt så mycket. Vad kommer inte hinna hända på 40 år då? 40 år som vuxen! Jag hinner bli både barnmorska, skriva den där boken och springa några maraton (eventuellt skippar vi roadtripen genom europa och tar den när barnen är vuxna. Med tanke på vad som hann hända på en liten trip på 1.5h).
såklart är det massa saker som inte blev som jag hade tänkt från början, men det ordnade ju upp sig till det bästa tillslut ändå. Det är lite så jag ser det, det är inte ett misslyckande bara för att det inte blev som du hade tänkt dig från början. Det blev bara något annat.
Sen har jag väl spräckt nåt godislöfte och ramlat i slalombacken några gånger. Det såg jag väl som ett misslyckande då. Men godis är gott och ramla ska man göra minst 100 gånger om man ska bli en bra slalomåkare.
*Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
Say it out loud