Nu sover barnen och jag har tid att blogga! Nate mår mycket bättre och Chloe är tillbaka till sitt vanliga tvåårings-jag så det känns skönt! Vi tog oss iväg till affären också, jag och barnen, medan Ciaran var hemma och sov (han har fått influensa, så ni kan ju tänka er. Han är närmare död än levande). Chloe var riktigt hjälpsam och sökte upp varenda unge hon såg. En flicka ville inte prata med henne eftersom Chloe hade en väska och inte hon (älskar barns logik) och då tog Chloe av sig väskan och ville dela med sig! Så himla fint, kanske lite push-over men mest fint. Haha.
Till middag åt vi kyckling, kont potatis och kokta grönsaker. Jag har börjat tycka att potatisar kanske inte är en så tråkig grönsak (rotfrukt?) som jag alltid har tyckt. Håll i er nu, men de senaste veckorna har vi ätit potatis oftare än pasta! Det kunde man inre tro om mig va, men man kan förändras. Byta saker man gillar, mat, åsikter, människor.. det är en av de fina sakerna med att bli äldre. Jag gillar att man får fundera på saker, vela lite, ändra åsikt, lyssna in andra och deras åsikter. Att det är okej att ändra sig, be om ursäkt, göra om – göra nytt.
Jag tycker i alla fall att det borde vara så. Jag är inte samma person jag var när jag spelade fotboll hemma i Storsätern. Jag tycker inte att ostbågar är så gott längre. Pasta är inte vad jag äter dagligen, men spenat och broccoli är gott! Jag tror inte på att låta barn skrika sig till sömns, och det där med att alla barn är likadana och går att lära att sova i egen säng eller äta prick allt bara man ger sig den på det – det stämmer ju inte. Alla barn är ju olika, och är det någon som ändrar åsikt och sätt så är det ju barn. Kanske borde vi lära lite av dom ändå. Barnen.
Nate med sin favoritleksak. Som sen gick sönder, så nu gillar han nåt annat istället.
Say it out loud