Jag sitter och kollar på Lets Dance, det är min nya fredagsgrej. Det är härligt att få lite fredagsfeeling, och kolla när Jon dansar såklart! Jag har aldrig kollat på lets dance, det är ju riktigt bra! Barnen somnade även snabbt ikväll, Chloe vaknade klockan 5.00 imorse och efter en hel dag ute i solen var hon så trött att hon inte kunde hålla ögonen öppna vid middagen. Sen somnade dom, båda två medan jag klappade dom på kinden. Mina fina, fina ungar. Som jag ibland blir tokig på, men som jag alltid alltid älskar över allt annat. Chloe, vår treåring som är så mycket tre år med allt vad det innebär. Stor och liten på samma gång. Förstår och nickar och lovar och rymmer sen ut genom trädgårdsgrinden, springer och gömmer sig under rutschkanan i lekparken när det är dags att-göra-listan hem. Och så Nate, vår pojk som är den mammigaste av bebisar. Som gömmer sitt lilla ansikte i min halsgrop när någon pratar med honom. Flinar sitt gulligaste lilla flin och klänger sig fast som en liten av-unge. Låter mig inte vara i fred en sekund
eller se på lets dance – danserna på fredagskvällen. Då ska det ropas på och ammas och tuttas och kramas och gosas så att jag hinner ner till varenda reklampaus och sen får springa upp så fort reklamen tar slut och vinjetten kommer på. Så nu vet jag inte alls hur en enda dans var ikväll, men jag vet att min son har tappat en av sina strumpor och snarkar med öppen mun mitt i vår säng. Det kanske är snäppet viktigare.
I lekparken, på marken, men tätt-tätt-tätt intill mig. Medan det andra barnet rymt med prick alla andra barn i lekparken och inte vänder sig om en ensa gång för att kolla så att vi sitter kvar. Olika, dom där barnen vi har.
Say it out loud