Jag har smugit mig ner i sängen, bredvid min snarkande pojke som ligger helt utslagen på mage och sover. Vi har varit iväg på utflykt på kvällen, han och jag. Vi tog bilen till Meelick och hälsade på hemma hos Mairead och hennes man eftersom Sonya och Vanessa är här! Dom ska på bröllop i helgen och passar på att hälsa på ordentligt. Imorgon ska Sonya och hennes kille komma och sova hos oss och på onsdag ska vi hänga med Vanessa. Jag storgrät när jag såg henne. Vovo. Älskade, fina Vanessa som har gått igenom så mycket det senaste året. Så satt hon där, med lite kortare hår men precis lika underbar som alltid. Nu har det gått ett år sedan den där hemska dagen när hon fick reda på att en tumör växte i hennes hjärna. Nu är den borta, och Vanessa är här.
Här är prick idag för två år sedan. Med nästan samma gäng inne på en pub i Limerick.
Så jag och Nate hängde hos Mairead och Neil några timmar. Pratade och skrattade så jag fick ont i huvudet och drack kaffe med mjölk i. Jag hällde i mjölk av bara farten, lyssnade på när Vanessa berättade om sin underbara mormor och tog en klunk ur min mugg. Ställde ner den. Kollade på mjölkpaketet och ba; vad tusan gjorde jag just? Fasiken. Men Nate har sett riktigt bra ut på kinderna de senaste 4-5 dagarna så det kommer ju amärkas om han reagerar på mjölken helt enkelt. Har vi tur har det börjar växa bort, eller det kanske inte ens var mjölk han var allergisk mot från första början. I alla fall kommer vi snart få veta det antar jag, så typiskt.
En annan härlig sak var att komma hem till en sovande dotter. Jag hade inte behövt kolla en enda sekund på mobilen under kvällen, eftersom jag visste att hon och Ciaran hade det kanon hemma. Eftersom jag vet att Ciaran äntligen får natta Chloe, och hon somnar lika bra med honom som med mig. Jag kunde slappna av och bars njuta av att vara med andra vuxna en stund. Trots att jag hade med mig ett barn var det som rena rama semestern. Haha. Jag fick en liten glimt om hur det kommer att bli när barnen blir större….
Say it out loud