Idag har jag gjort ett ryck och tagit tag i mina studier. Eftersom jag för tillfället läser på 150% så är det fullt upp! och ena kursen kräver en fungerande dator med två fungerande program och det har jag såklart inte. Alltså har jag pratat med CSN och klargjort att även om jag hoppar av en kurs nu, blir jag inte återbetalningskyldig (eftersom jag fortfarande får ihop 30p den här terminen, 37.5 till och med). Jag blev glatt förvånad att det tog mig 3 minuter att ringa och prata med CSN, det brukar nämligen vara fyrtio minuter väntetid när man ringer till dom. Så nu är det löst, och jag andas ut och koncentrerar mig på de två kurser jag har kvar.
Så idag har jag haft ett seminarium om mitt arbete om barn och tvåspråkighet, som jag personligen tycker är extra intressant eftersom vår lilla kotte kommer att bli tvåspråkig. Jag ser verkligen inget negativt med detta och skulle inte kunna tänka mig att prata något annat språk än svenska med mitt barn. Det enda jag är fundersam över är hur jag ska få in samiskan.. Jag hoppas helt enkelt att kottens aahka och muahra kommer prata samiska med det lilla livet. Men en del samiska ord kommer det automatiskt att bli från min sida också. Det finns tex inte en chans att jag kommer kalla mig själv för ”mamma” eftersom det är Tjidtjie jag blir. Helt sjukt förövrigt, att jag ska bli en Tjidtjie! Jag har en Tjidtjie (världens bästa förövrigt), och det känns så lustigt att jag nu ska vara någons (förhoppningsvis världsbästa) Tjidtjie. Men jag är egentligen inte orolig, eftersom jag har den bästa förebilden i världen, någon som visat mig från start vad det innebär att vara Tjidtjie, så kan det inte bli annat än bra.
Nästan så här ung och snygg var Tjidtjie när hon blev min Tjidtjie (plus två år, jag tror det här är taget -86). Världens bästa Tjidtjie, som fortfarande är ung och snygg. <3
Say it out loud