Imorse snöade det när vi gick till förskolan. I kanske 30 sekunder, men det snöade! När Chloe var i säkert förvar åkte jag och Nate och fixade födelsedagspresent (nummer två. Han får förutom stekpannan vi köpte en natt på hotell med sin fru nästa helg) till Ciaran och på vägen hem (när jag återfunnit Nate efter att han rymt från affären ut till leksakerna. Jag SVÄR det var förmodligen 20 sekunder han var försvunnen men det kändes som 20 minuter. Minst) köpte vi med oss kaffe och en mc muffin och åkte hem och firade sagde man.
Sen kom solen och medan Ciaran och Chloe åkte och hälsade på barnens farmor och faster med tillhörande kusiner och h ä s t stannade jag och Nate hemma och gjorde saker som en 1.5-åring gillar.
När jag och Nate skulle äta middag ringde Ciaran och berättade att Chloe hade fått en allergisk reaktion på hästen och nu var dom påväg till sjukhuset. Stackars lilla älsklingen hade ett väldigt svullet öga och hostade otroligt mycket. I skrivande stund är dom i alla fall hos läkaren och hon har fått inhalera några gånger. Förhoppningsvis får dom snart komma hem (jag vet nämligen inget mer eftersom Ciarans batteri i mobilen har tagit slut…).
Så mycket för det födelsedagsfirandet. Jag hoppas att Chloe är okej, det är jobbigt att sitta ensam hemma i soffan och inte veta vad som pågår. <3
Åh fy den där skräcken när ens barn försvinner, tiden och paniken. Jag minns själv det där när sonen försvann på ICA Maxi som liten. Den ångesten, jag skulle ta mjölk och så var han borta :-o. Var någon minut men kändes som timmar. Fina födelsedagspresenter han får, hotellnatten lär ju gynna er båda som småbarnsföräldrar 🙂
Ja det har aldrig hänt förut och jag är glad att jag inte fick panik utåt sett iaf, haha. Men usch det var inte roliga sekunder!
Ja gud det ska bli så härligt att få åka bort bara vi två en natt! Det var inte igår! 🙂