Sápmi – Sverige – Irland

Fyra år. 

Jag tänkte viga detta blogginlägg åt mitt äldsta barn. Min fyra-åriga dotter. Den som gjorde mig till mamma, eller tjidtjie, som jag ju är. Igår fyllde hon f y r a år och det betyder att jag har varit hennes tjidtjie lika länge. Tiden går så sjukt snabbt, och att vakna bredvid henne imorse var underbart. Hon klappar mig med sin lilla hand och sen smiter hon på toa, ja bad henne stanna i sängen och när jag sen kom upp med paket och våfflor och hennes favorit – havremjölkchoklad – satt hon och tog hand om sin lillebror som också hade vaknat.

Hela dagen var hur fin som helst. Chloe är så rolig och medveten och fin och energisk och go. Hon är som en virvelvind och jag älskar varje bit av den där galna lilla ungen. Hon hade önskat sig en my Little pony – tårta och jag har hela veckan förberett så jag inte skulle behöva stressa ihjäl mig på själva födelsedagen. Det gick så bra och det enda jag gjorde var att dekorera tårtan som jag hade monterat ihop dagen innan med tårtbottnar jag hade bakat från det här receptet och fryst in. Det blev en väldigt fin (och god) enhörnings-/regnbågstårta om jag får säga det själv!

Sen avlöste besöken varandra och hon somnade sent i vår säng. lycklig och hög på socker och fyra år gammal. Det är dagar som dessa som jag saknar min familj lite extra. När jag vet att dom önskar att dom var här, och jag likaså. Som tur är så har hon fina människor runt sig även här, trots avsaknaden av familj. Många människor som tycker så mycket om vår tokig flicka och står ut med alla hennes upptåg och skämmer bort henne med uppmärksamhet (och presenter, herregud).

Jag är så glad, att jag är hennes tjidtjie. Grattis på fyraårsdagen, älskade, speciella unge.