Det finns inte mycket som skapar så stor diskussion som ordet skärmtid. Dess vara eller icke-vara. När, var, hur och för vem. Jag är tjidtjie till två barn, och speciellt mitt äldsta tycker det är fantastiskt roligt att kolla på Trolls på tv.n eller spela Pippi-spelet på min iPad. Jag har slitits mellan att totalvägra, och att ge den i tid och otid. Jag har använt paddan i bilen, när jag måste amma/söva/byta/trösta Nate eller när jag inte fått sova på hela natten och bara vill ha tio minuter till på morgonen. Eller så har jag vaknat upp urtrött efter bara några minuters sömn och bestämt att Ska ni vara så omöjliga blir det ingen tv idag hör ni det!
Nu tycker jag att vi har hittat en sund inställning till de skärmar vi har i huset. Det kanske ändras med tiden, men just nu använder vi inte tv-n eller iPaden bara för att hon är uttråkad eller ledsen eller för att vi vill ha en lugn stund. För så fungerar vår dotter, hon har haft väldigt svårt att varva ner. Då har det fungerat bra att sätta på In The Night Garden på tv.n innan läggdags (och tro mig jag försöker alltid att få läsa en bok för henne först, eftersom jag älskar att läsa och vill ge det till mina barn, men det har inte funkat). En film får henne att sitta still och ta det lugnt en stund. Den enda stunden på hela dagen. Men nu har något ändrats, hon har blivit större. Hon kan sitta still och rita runda ringar och elefanter och träd och hundar på papper. Lägga pussel på pussel och bläddra i en bok medan jag byter blöja eller ammar hennes lillebror. Jag ”behöver” inte längre ta till iPaden eller tv.n och det känns skönt, som att vi kan släppa ångesten runt skärmarna. Vi har aldrig haft tv.n på om vi inte har kollat på den, och jag kämpar med (eller ska jag kanske säga mot) mitt mobilanvändande när barnen är med (det är ett helt eget inlägg). Vi spelar musik via iPaden ut i tv.ns högtalare, lyssnar på ljudböcker medan vi färglägger djur och växter. Men vi kollar också på ett avsnitt, eller två, med Pippi Långstrump på Youtube. Där hon pratar svenska med Tommy och Annika och sen två dagar tillbaka sjunger Chloe med i ”här kommer Pippi Långstrump tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa”. Ibland sätter vi på filmen Trolls eller Moana och kollar tillsammans hela familjen medan Nate ligger på golvet och dreglar ner våra byxben.
Och vi Facetimear, herregud vad jag försöker facetimea. Minst en gång per dag med någon av familjemedlemmarna. Så jag tycker att skärmar är fantastiska. Dom där skärmarna som är en sådan vattendelare. Dom gör så att min dotter vet exakt hur hennes aahka och aajja ser ut. Hur hennes muahra låter och hur ljust hår lill-kusinen har. Hon får slänga pussar och visa sina teckningar och hur högt hon kan hoppa, och det är värt allt guld i världen. IPaden ger henne en hel värld som jag har svårt att ge henne här hemifrån. Den lär henne svenska sånger, hur man räknar eller att färgen röd heter red på daddys språk. På Youtube gör vi yoga efter Cosmic kids yoga och hon dansar med i Lollo och Bernie-dansen. Huvud, axlar knän och tår – head and shoulders.
Jag tror inte att skärmar är djävulens påfund, tvärtom så kan det ge otroligt mycket till våra barn bara det används på ett sunt sätt. Här hemma kan man få lägga pussel eller laga pannkakor med Pippi om man har varit ute och cyklat en stund. Tv.n står inte på hela tiden hos oss, men efter en halv dag i lekparken är det skönt att krypa ner i soffan framför en film. När vi reser proppar vi iPaden full med film och spel och låter Chloe bestämma själv hur mycket iPad som behövs för att resan ska bli så rolig som möjligt för alla inblandade. Sen är vi en vecka hos aajja i fjällen och klappar renar och åker pulka och hinner inte ens fundera på den där iPaden. När vi kommer hem blir Chloe sjuk och får kolla på Trolls tre gånger och nästa vecka bygger vi hinderbana i lekrummet och bakar kakor (både med och utan socker). Jag har slutat oroa mig så mycket över min dotters skärmtid, eftersom vi inte bara kollar på netflix hela dagarna. Chloe kan cykla på sin balanscykel, hon kan hoppa och får hon välja går hon helst ut och gräver med sin spade i trädgården, sjunger We’re diggin’ we’re diggin’ we’re diggin’ cause it’s fun! Jag behöver bara kolla på henne för att se att det inte är någon fara med henne och hennes användande av skärmar. I alla fall inte just nu.
Jag hoppas ni har fått en idé om hur vi tänker när det kommer till skärmtid till våra barn. Men herregud vem är jag att bestämma vad som är rätt och fel, jag är otroligt ödmjuk när det kommer till hur olika alla tänker i den här frågan. Men med det sagt är jag jättenyfiken på hur ni tänker och hur ni gör i er familj! Som sagt, jag tycker inte det egentligen finns några rätt eller fel (jo okej jag kan ärligt säga att om ert barn kollar på tv från morgon till kväll utan att någonsin få gå utomhus så tycker jag att ni bör tänka om), men jag vill gärna veta hur ni gör i er familj. Kanske kan jag få några tips eller se nya sidor av saken! (och nej Nate kollar inte på tv alls, såklart).
Sen vill hon gärna stå så här nära när hon kollar på tv, precis som jag innan jag fick glasögon…
Glöm inte att trycka på hjärtat om ni gillar inlägget!
Say it out loud