Idag hade vi tid hos ögon-läkaren inne i Limerick. Chloe, alltså. För ungefär ett år sedan märkte jag att hon skelade, och sen dess har jag insett att hon alltid kryper närmare och närmare tv.n när vi kollar på film. Exakt så var det för mig också, innan jag fick glasögon när jag var 5 år, så vi gick till vår GP och fick en tid till en ögonspecialist. Såklart var det lång lång väntetid och när vi vän fick en tid var vi i Sverige på semester. Så det är först nu som vi äntligen fick träffa någon.
Chloe var glad! Vi har nämligen peppat och pratat om att vi ska träffa ”doktorn” som ska kolla på hennes ögon och kanske så får vi gå och välja ut ett par fina glasögon efteråt!
Jag anade nämligen att det var så det skulle bli, och då ville jag ha en tjej som var pepp på glasögon! Så efter att ha väntat snällt i väntrummet fick vi komma in och Chloe fick en lapp över vardera öga (ett i taget) och så fick hon säga vad hon såg på bilderna som sköterskan höll upp på andra sidan rummet. Car apple hus och blomma. Sen fick hon ögondroppar och efter en stund träffade vi en läkare som sa att ja visst skelar hon och jo hon behöver glasögon.
Jag var världens stoltaste tjidtjie när vi kom ut från sjukhuset med ett recept på glasögon och en glass. Världens modigaste och duktigaste lilla tjej. Min treåring.
Sen åkte vi och valde ut ett par bågar. Hon fick välja helt själv och ville inte ta av sig dom när vi var tvungna att lämna in dom så vi får rätt glas isatta. Purple. För det fanns inga gula.
Min tjej. Glasögontjejen. (Här ser man även att hon skelar på vänster öga. Det rättar förhoppningsvis till sig med glasögonen).
Det var ändå en härlig dag. Jag fick egentid med Chloe, och vi fick äntligen svart på vitt att hon inte ställer sig framför tv.n för att vara dryg. Hon ser ju dåligt. Stackarn. Tur att jag vet hur det var för mig så jag inte har bannat henne alltför hårt när hon ställt sig mitt framför skärmen. Nu blir det nog bättre! Lagom till hennes skolstart ska vi hämta dom. Hennes Purple glasögon.
Say it out loud