Jag har kommit bort lite från mitt skrivande. Det känns tråkigt men det blir lätt så när de enda inläggen blir skrivna på mobilen, på kvällen när jag är helt slut efter en dag som hemmamamma. Nåväl, nu har jag fått tag i iPaden i alla fall och då är det lite lättare att skriva i alla fall.
Så ni kan få höra om min dag. Den har sin början i gårdagen då Chloe som sagt fick en allergisk reaktion på hästen hon överlyckligt fick rida på. Så modig tjej som aldrig varit nära en häst bara hoppade upp och red runt i manegen, för första och sista gången förmodligen. Synd, eftersom hennes kusin har inte mindre än fem hästar varav en (som heter Sky, ni hör ju hur perfekt) är en ponny som Chloe hade fått ha och rida på så fort vi är där. Tack för en gratis häst men nej tack.
I alla fall kom dom tillslut hem igår. Chloe sov och hade tydligen haft the time of her life i väntrummet på barnakuten. Svullnaden hade gått ner och vi har fått medicin hon ska ta i förebyggande syfte nu. Tyvärr hade inte bara svullnaden försvunnit utan även hennes glasögon… så idag skulle vi försöka stora ihop livet så att vi kunde beställa ett par nya åt henne. Hon var såklart förkrossad när hon vaknade imorse och inte kunde sätta på sig sina älskade glasögon. ”Jag kan itte se tjidtjie!”. Ciaran jobbade och åkte och letade efter glasögonen på sjukhuset men hittade dom inte så han åkte vidare till Specsavers men fick svaret att Chloe var tvungen att komma in själv. Sagt och gjort, jag skyndade mig och gjorde iordning mig och barnen och fick mitt i allt ta emot vår nya diskmaskin som tog längre tid än planerat att installera pga någon oklar anledning. De två, väldigt vänliga, männen hade nämligen den grövsta Limerick-dialekten jag någonsin hört så jag förstod kanske 1/3 av vad dom sa. Tillslut var allt färdigt och Ciaran hämtade upp mig och barnen. Vi körde honom tillbaka till jobbet och fortsatte till köpcentret. Väl framme tog det lååång tid och en del antal till sjukhuset för att försöka få tag på ett nytt recept till Chloe så att vi slapp betala fullpris för ett par nya glasögon som hon tyvärr bara behöver ha i kanske två månader. Då ska vi nämligen på återbesök och få ett nytt recept på nya glasögon eftersom hennes syn har ändrats. Jahapp.
Eftet det har allting gått lite, i motvind så att säga. Barnen somnade i bilen båda två, vilket betyder att Chloe fortfarande är vaken tex. Nate slängde sin smörgås i Chloes cornflakes, hällde ut tandkräm i hela badet och när leveransen från Tesco kom var bara 50% av varorna med.. det har varit en lång dag helt enkelt men det har ju gått det också. Och när Chloe på eget bevåg kom in till mig i köket och sa att daddy visst hade tappat hennes glasögon men att det var okej så kände jag i hela kroppen vilken underbar liten människa hon håller på att bli. Modig och förstående och omtänksam och rolig. Det blir nog bra det där, och om en vecka får hon sina nya glasögon och kan se igen. Stackarn. Det blir en lång vecka..
Foto: Chloe Renhuvud Keane
Say it out loud