Sápmi – Sverige – Irland

Idag var vi som sagt till registration office för att gå igenom alla papper inför vår vigsel och även boka en tid (!!). Vi ska alltså gifta oss på samma sätt som en borgerlig vigsel här i Irland, och sen ha vårt kyrkliga bröllop och bröllopsfest i Sverige nästa höst (är det tänkt, inget är dock bokat än). Vi väljer att göra så här eftersom det faktiskt är det enklaste nu när jag ska gifta mig med en Irländare. Det gör att i slipper all byråkrati i Sverige och kan fokusera på att ha en välsignelse i kyrkan hemma istället. Då kommer vi alltså redan att vara gifta på papper. Det känns bra, eftersom det är enklast och vi har ju bestämt oss för att gifta oss (vi får även skatta mer förmånligt som gifta och då skadar det ju inte att inte sätta in det i systemet så fort som möjligt). Dock kan jag inte låta bli att känna att vi fuskar och tjuvstartar vårt äktenskap. I januari kommer vi att vara man och fru, men vi har inte haft vårt riktiga bröllop än.. Detta kommer vara en kort ceremoni med två vittnen (jag har tur och får ha en av mina brudtärnor som vittne eftersom hon kommer att vara här och hälsa på då), en klänning, bukett och lite champange. Men inga ringar eller bröllopsfest eller nåt sånt. Så ja, det känns lite tudelat. Jag kommer ju kunna säga att jag är någons (C.s) fru efter det datumet, men vi har inte gått till kyrkan? Har ni haft samma ”problem” som jag? Hur löste ni ert tänk?

Chloe var sjukt pepp i väntan på vår tur.