Eller, jag hoppas att det är det åtminstone. Jag skrev nämligen det här igår kväll innan jag somnade, så jag håller tummarna att natten och morgonen så här långt har gått bra. Att Chloe haft en bra, feberfri, natt och kan gå till förskolan idag tex. Igår var hon ju hemma, men jag fick nog av vår husarrest och eftersom båda barnen var pigga stoppade jag ner dom i dubbelvagnen och gick till biblioteket där jag och Nate vanligtvis har vår föräldragrupp på måndagar. Vi var många idag och Chloe älskade att få sjunga och leka och göra trolldegs-kakor. Det kändes som en lagom aktivitet idag och jag fick en skön promenad hem sen där Nate sov i vagnen och Chloe bara satt och räknade bilar.
Hon var så gullig på bibblan. Satt nära, nära sin lillebror och skulle bära och hålla och hjälpa för att visa alla att det här är min lillebror. Eller: Chloes bebis, som hon berättade för alla som kom i närheten. Det är så underbart att se dom två tillsammans. Dom är så självklara i varandras liv och att Chloe till och med förstår att den där lillebrodern minsann är något extra fint att ha, det känns bra.
Så, en fin förmiddag och en bråkig eftermiddag hade vi igår. Dom kan verkligen både ge mig tårar av lycka och av ilska, dom där syskonen Renhuvud.
Say it out loud