Jag förstår inte hur alla får tid med allt när de har småbarn. Alltså jag hinner knappt diska en kastrull innan det hopats tre till på diskbänken, samtidigt som det alltid hänger tvätt på tork i något rum. Nu har vi leksaker i varje rum, halvdruckna glas överallt och en bebis som rullar snabbare och snabbare för varje dag. Jag hinner inte, och det jag hinner räcker inte. Jag vill läsa böcker och blogga och ha ett fint hem och träna och laga nyttig mat och samtidigt ha en glad unge (och en glad fästman). Det går tyvärr inte, och eftersom jag jobbar efter en priolista så faller allt som är längre ner på listan än Chloe (fästmannen har hamnat rätt långt ner under typ disk och tvätt också på sistone. Fy skäms på mig). Jag gör vad jag hinner när Chloe sover eller leker nöjt på mattan, och resten får vara. Jag blir stressad och på dåligt humör av ett stökigt hem, men ännu mer stressad och irriterad när jag aldrig får sitta ner och blogga, läsa en bok eller bara spela spel på iPaden. Ibland önskar jag att jag var mer som C, som kan koppla bort stöket och bara ta det lugnt mitt i allt som just nu är vårt hem. Först blir jag irriterad, men sen mest avundsjuk på att han ens kan koppla bort det. Så ikväll försöker jag göra just det. Blogga lite, kolla på Så mycket bättre, äta kakor och dricka saft. Ingen har väl dött av lite stök (men känner jag mig själv rätt kommer jag snart röja undan i alla fall i ett rum så jag slipper kliva upp till ett stökigt hem imorgon). Men jag tror jag skulle må bra av att ha lite mer tunnelseende och strunta i disken och tvätthögarna ibland.
fast det funkar ju inte i längden, såklart.
Det ska bli skönt med Sverige-semester.
Sist vi var där var på Chloes dop i början på augusti. Det har hänt en del sen dess!
Say it out loud