Sápmi – Sverige – Irland

Igår var ännu en intensiv dag och ärligt talat helt galen. När Chloe var på förskolan hade jag 3 timmar på mig att göra saker innan hon skulle hämtas igen. Jag behövde tex jaga reda på jäst, nejlika och saffran och eftersom Nate skriker så fort jag är mer än 1cm från honom fick han följa med. Jag fick tag på allt utom saffran, men hade som tur var 1 paket kvar sen förra året så jag och Chloe kunde baka ut en lussebullsdeg när Nate sov. Sen slängde jag ihop livets första pepparkaksdeg också medan Chloe målade gårdagens trolldegsbak.

När Nate vaknade var han hur grinig som helst och eftersom jag var tvungen att baka ut lussebullarna fick han gråta de 10 minuter det tog att rulla ihop dom. Chloe har ju någon fantastisk egenskap att kunna stänga ute sin lillebrors skrik så hon hade det roligt trevligt där hon stod och sjöng och knådade gulliga små bullar av degen. Medan jag rullade de snabbaste lussebullarna någon någonsin gjort. Stackars Nate, han visste ju inte det jag visste, att bara jag fick göra klart bullarna kunde jag sätta mig med hans lilla ansikte inborrat i halsen och sitta där tills han var nöjd. Jo, jag sa det självklart till honom men han är ett och skrek väldigt högt så det är mycket troligt att han inte hörde mig.

I alla fall blev det världens godaste lussebullar från det här receptet (fast jag hittade inte kesella så jag tog kvarg) och eftersom jag avskyr russin strösslade jag pärlsocker på bullarna. S å. G o t t.

Det var det baket. När barnen somnat firade jag med en lussebulle och årets första glögg (som jag tydligen hann koka där nånstans i kaoset). Idag ska vi baka ut pepparkakorna, det blir.. spännande.

Wish me luck.