När det blir dags att på riktigt bestämma att (om) vi inte ska ha fler barn. Fler än de två underbara, tidskrävande, roliga, modiga, utmattande, galna och fantastiska barnen vi har haft turen att ha fått. Utan några egentliga svårigheter, utan att kämpa och gråta och lida så kom dom till oss. Vi borde vara nöjda!
Ciaran är nöjd nu, det räcker med dom två vi har. Jag är mer ambivalent och ser det rent logiska i att inte skaffa några fler. Vi har inte ork, tid, pengar för fler. Inga hjälpande händer som kan underlätta, inte mer plats i bilen, inte råd att flyga hem så många gånger om det ska till ännu en flygbiljett..
Men får mitt hjärta bestämma så vill jag ha kanske fem barn till. Okej?
För liksom hallå kolla vilka fina barn vi gör?
Say it out loud