Imorse gjorde vi tydligen en favorit i repris och vid 7 tog C lillpigan och gick upp. Jag somnade om och vaknade nyss av att det var alldeles tyst i hela huset. Först fick jag panik, i ungefär en sekund, innan jag förstod att han stoppat Chloe i vagnen och gått ut med henne. Tack och lov att hon sen några veckor tillbaka somnar utan skrik och panik i vagnen, och sen kan sova en stund även när den är stilla. Det gör att C kan gå ut själv med henne och få henne att somna (annars är det ju mest bara tutte som duger när det är dags att sova). Det är skönt att veta att det inte är omöjligt att söva henne utan att amma, trots att jag inte alls är redo att lämna henne längre stunder ännu. Det var, konstigt nog, enklare de första veckorna och jag var iväg på bio två gånger utan Chloe. Nu vill jag dock inte lämna henne alls, konstigt det där. Men jag anar att det kommer hinna ändras många gånger, och att jag är inne i en period när jag helst av allt vill vara med min dotter – inte för att jag måste utan för att jag vill. Kanske för att det går så väldigt fort, hon är redan 4 månader och utvecklas så otroligt mycket för varje dag. Nu sitt-övar vi och nästa steg är att rulla från rygg till mage (andra hållet går redan hur bra som helst). Snart är det dags at börja så smått med mat också, men så länge hon är nöjd på bröstmjölk tänker jag helamma tills hon är ett halvår. Något måtta får det vara på växandet! 😉
Say it out loud