Nu är jag i v. 34 och jag håller fast vid att det både går snabbt och långsamt på samma gång. Magen är stor och otymplig och det känns som att bebisen ligger uppe i halsen ibland. Dock så fick jag veta senast jag var på sjukhuset att han ligger med huvudet nedåt och med tanke på smärtan som kommer ibland så håller han nog på att fixera sig för fullt. Allt är bra och frid och fröjd, vilket är skönt. Ja förutom att jag får ont ibland, och måste vila massor. Tex framför Babar tillsammans med lillpigan. Helt okej ändå, vi kämpar på här hemma. Och innan vi vet ordet av är lillebror här och det ska onekligen vi spännande!
Say it out loud