Chloe har blivit sjuk och dagen har mestadels gått ut på att hålla henne nöjd. Natten kvalar inte in på topp tio bästa nätterna så när lillpigan började gnugga sig i ögonen runt 10-tiden passade jag på att även natt mig själv för en timmes sömn. Chloe har svårt för att somna själv, hon vet inte riktigt hur hon ska göra och jag kanske inte gör mitt allra bästa för att hjälpa henne. Jag försöker det mesta, men har rätt dåligt tålamod emellanåt. Ikväll blev det alltså tufft, tuffare än vanligt må tilläggas då det är kämpigt för Chloe att amma med täppt näsa, och alltså ger inte det samma lugn och tröst som i vanliga fall.
Efter två timmars fightande så somnade hon tillslut, febervarm och snorig, och jag drog fram yogamattan och körde dag 2 i 30 days of yoga. Det är verkligen helt kanon, att när Chloe väl somnat få dom 30-60 minuterna för mig själv. Jag har aldrig gjort yoga förut så det är inte helt säkert att det är helt rätt, men det är inte det viktiga här. Det viktiga för mig är att få en stund för mig själv, att få tänka på andningen och slappna av och sträcka ut min stackars kropp.
Nu ska jag fortsätta vagga min snoriga lilla dotter. Sista natten i den här skitsängen sen blir det ny säng och nya läggningsrutiner så fort lillpigan är frisk igen. Nu ska det bli lite ordning på sömnen är på Aidan Park. Jag vill också få sova.
Hon har varit rätt gosig mellan varven i alla fall. Min lilla chipmunk.
Åh, stackars liten! Söt är hon iaf fortfarande!