Jag påbörjade ett inlägg tidigare idag men lyckades aldrig slutföra det. Det kom en bebis som ville ha uppmärksamhet emellan och eftersom jag övar på att vara en närvarande förälder så fick jag inte fler tillfällen stt skriva på. Speciellt inte när jag senare på kvällen bestämde mig för att vara en närvarande syster och åkte på bio med min lillasyster. Japp, jag tog mina restauranger till bröst och åkte på bio innan Chloe ens hade somnat. C fick sköta läggningen (det gick sådär men det gör ju inget) och jag åkte med smuggeldricka i väskan och såg på en film om en kvinna som uppfann en skurmopp. Japp, den var skitbra (på riktigt alltså. Skit. Bra.) När jag kom hem möttes jag av en trött men inte ledsen flicka ocj nu ligger vi och ammar ikapp dom tre timmarna jag var borta. Det är mest mys nu, amningen. Eller nej, det är mat på dagarna men på nätterna är det mys och gos och ”hej Tjidtjie jag ville bara kolla så att du var kvar”. Det är helt okej, jag ammar gärna mycket längre än så här.
Det var fint att gå på bio och veta att Chloe hade det bra hemma med sin pappa (som hon avgudar) och om hon skulle blivit hungrig har vi äntligen hittat en flaska som hon dricker ur och ersättning som hon typ gillar (bröstmjölk är bäst men bara direkt från källan). Annars äter hon numera broccoli som en häst och Ellas kitchen-klämmisar (helst banan eller mango) är jättegott. Det är skönt att det vänt, hennes matvägran (alltså hon vill fortfarande inte bli matad men imorse fick jag ge henne tre skedar gröt i alla fall). Hon växer och blir tyngre för varje dag.
Nu gör hon volter bakom min rygg så jag ska sluta skriva och kramas med min dotter som vägrar sova om jag inte ligger och andas henne i nacken. Fint är det, livet som Tjidtjie.
Say it out loud