De senaste dagarna har vi kämpat en del med amningen. Jag har massor med mjölk (eller massor och massor men i alla fall en del) och efter ett tags trugande och kämpande funkar det. Dock använder jag amningsnapp, då lillpigan inte får tag om bröstet annars, och de första 5 minuterna är det skrik och slagsmål så nappen flyger all världens väg. Det gör mig otroligt frustrerad, speciellt som hon inte hade gått upp i vikt sist, och blir jag frustrerad blir hon ännu mer skrikig. Så nu övar jag tålamod, jag antar att det lika bra att börja, och låter det ta lite tid med amningen. Det gör att vi inte kommer ur sängen speciellt tidigt och sitter fast en del i soffan, men det får vara så nu. Det kommer att bli lättare och jag måste helt enkelt ha lite is i magen och låta det ta den tid det tar. Det börjar redan bli lite lättare och hon verkar ha större aptit nu än för några dagar sen. Tex sover hon inte 5-6 timmar i sträck längre utan Max 4 – vilket är bra (förutom att jag inte får sova lika mycket)! men det är inte en dans på rosor att amma, det är svårt och jag hade nog gett upp om jag inte verkligen ville att det ska funka eller inte hade en sambo som stöttar mig. Jag har verkligen fått en ny syn på amning och varför många ger upp snabbt och ger ersättning istället.
Men vaknar man bredvid den här lilla korven så är det mesta okej. <3
Say it out loud