Sápmi – Sverige – Irland

Nu är vi definitivt förbi spädistiden och lillpigan är en stor liten bebis! På kvällarna börjar jag försöka få in någon slags rutin vid läggning, jag kollar fortfarande inte på klockan utan sovtiden varierar utifrån hur Chloe sovit på dagen och vilken form hon är i. Så, hur gör vi för att få henne att somna?! Eller, vi och vi, det är jag som står för läggningen då den fortfarande involverar mina bröst. I alla fall så börjar vi med ett bad, ibland ett längre lite mer noggrannare och ibland bara ner och upp ur baljan. Men blöt blir hon oftast och sen smörjer vi och sprattlar lite (mest Chloe) och sen är det pyjamas och säga god natt till pappa. Sen ammar vi liggandes i vår säng och här är det kvällarna skiljer sig åt. Ibland somnar hon medan hon äter och förut lyckades jag då lägga över henne i sin säng i sitt rum (vi har ett litet hus och med dörrarna öppna är det knappt fem steg mellan våra sängar), men nu har hon börjat vakna så fort jag försöker flytta på henne. Då försöker jag vagga, buffa, sjunga, inte sjunga, sitta bredvid, stryka på kinden, ge nappen sätta på speldosan ja you name it jag gör det! Jag vill liksom gärna att hon sover i egen säng åtminstone första delen av natten så jag får någon timme ostörd sömn varje natt, och även för hennes skull då vi väcker varandra när vi sover i samma säng och då kan det bli upp till 7-8 väckningar med snuttande (jämfört med om vi sover i olika sängar då blir det 2-3).

Så efter ännu en kväll med bärande och sjungande och allt möjligt så har jag nu bestämt mig för att flytta in hennes spjälsäng i vårt sovrum imorgon. ikväll somnade hon nämligen när jag la mig bredvid henne i vår säng och strök henne över kinden medan vi lyssnade på speldosan. Tjopp sa det så sov hon, och jag vet med säkerhet att hon kommer att vakna om jag försöker bära över henne till hennes rum. Och egentligen – who can blame her. Jag hade väl också hellre velat ligga kvar i vår gosiga säng tillsammans. Nu har vi dock en rätt liten säng och jag skulle vilja ha tillbaka min fästman in i sovrummet, så imorgon provar vi att flytta in hennes säng. Då kan jag ligga bredvid henne men ha henne i sin säng eller åtminstone flytta henne lättare när hon väl har somnat. Kanske får vi lite mer sömn på det sättet.

Eller så blir det som det blir, det är lite det jag har lärt mig under dessa månader som mamma. Det som funkade igår kan vara helt omöjligt idag. Det som håller mig flytande är att jag aldrig stött på en 18-åring som sover tillsammans med sina föräldrar. Så hon kommer nog flytta in i sitt rum i sinom tid.

Nu vaknar hon igen, dags att upp och visa att jag inte är försvunnen. Lilla älskade sötunge.