Chloe har ju aldrig varit fäst vid en speciell nalle, filt eller sugit på nappar utan mest använt mitt hår för mys. Jag har, sen ett bra tag tillbaka, satt stopp för det och nu åker bara lilla handen in i mitt hår mitt i natten när ingen av oss är riktigt medvetna av vad som sker. Men så har jag tappert försökt med nappar och snutte och tusen olika nallar i olika färger och former och storlekar men nejdå.
Idag har Chloe dock hittat en favorit bland sina leksaker. Hela dagen har hon gått runt med en sådan kartong-bok. Hon har burit och bläddrat och läst och visat och kramat och burit lite mer, exakt hela dagen. Vi var på bio på förmiddagen (Greta Gris, en riktig hit och så mysig stund) och boken skulle med exakt överallt. In på bion, in på mc Donalds och in på byggvaruhuset för att sedan agera kramdjur och ligga i lillpigans famn hela vägen hem medan hon tog en tupplur. Resten av dagen har vi inte fått röra boken, men ibland har hon visat nån bild och tvingat oss sjunga sånger om just den bilden eller bara prata lite om den.
Jag trodde hon skojade med mig när hon sedan somnade med sina små armar runt boken.
Det är det gulligaste, och konstigaste jag någonsin sett. Älskade, fina, knasiga unge vad jag är glad att jag får vara med dig varje dag.
Say it out loud