Igår kände jag mig som värsta hemmafrun när jag stod i köket och skrubbade hyllor medan killarna satt i vardagsrummet och kollade på fotboll. Ett tag höll jag på att slänga disktrasan i golvet bara för att jag var en sådan stereotyp, men sen insåg jag att jag var precis där jag ville vara. Jag lyssnade på en podcast (Pappapodden med Nisse och Manne) och städade utan en liten gullig bebis som krävde uppmärksamhet. Det var så skönt att inse att jag ju faktiskt ville städa, och inte kolla på fotboll. Så då gjorde jag det.
Och det får jag igen idag med ett rent kök, vilket gör mig på så mycket bättre humör. Jag kan verkligen inte slappna av när det är skitigt och stökigt runt omkring mig. Det som är synd är att det är ett evighetsgöra som aldrig riktigt ”syns”. Det är inte direkt någon som kommer in och ba: ”oh så rent ni har det här”, i tid och otid. Men det måste ju göras, städningen, för det syns när det inte är gjort. Det enda jag nu ska försöka få till är att alltid ha det åtminstone rent, så blir det inte ett sånt projekt varje gång det är dags att städa. Men som sagt är det rätt svårt när man samtidigt är hemma med en nyfiken och uppmärksamhetskrävande bebis. Jag fattar inte hur en del klarar av att hålla hemmet skinande rent och samtidigt ha barn. Jag låtsas att de aldrig leker med sina barn utan bara städar dagarna igenom.
För även om jag hellre gosar och leker med den här lilla, fina ungen så måste jag laga mat och städa och tvätta och handla. Och eftersom C jobbar så faller det på min lott de flesta dagar (är han hemma hjälps vi självklart åt, trots att han inte störs lika mycket av det som jag gör..). Tur nog så tycker jag det är rätt mysigt att påta runt här hemma, de flesta dagar i alla fall.
Men nu ska jag njuta av mitt rena hem och dricka en kopp kaffe innan lillpigan vaknar från sin förmiddagslur.
Say it out loud