Sápmi – Sverige – Irland

En månad.

Idag är det prick en månad sen onne-vielle föddes. I en månad he vi varit fyra i familjen och det har från första stund känts så otroligt självklart. Så självklart med en liten pojke som liksom bara hänger med och är nöjd mest hela tiden. Ibland skriker han så han tappar andan, men det håller i ca 1 minut, sen går det över. Han äter och sover och däremellan kikar han på oss med sina mörkblå ögon och ser ut som att han precis vet vad som pågår. Han är otroligt vaken när han väl är just det, och när han sover kan man lägga ner honom i babynestet eller barnvagnen så fortsätter han att sova (det gick ju aldrig med Chloe). Men det är ju annorlunda den här gången. Jag var rädd att jag inte skulle hinna njuta på samma sätt den här andra gången. Eftersom vi har Chloe och fullt upp hela dagarna så kan jag ju inte direkt ligga och amma på sängen i timmar och kolla på serier och äta ostmackor. Men vet ni, det blev precis tvärtom. Jag har kunnat njuta ÄNNU mer den här gången! Kanske mest för att JAG är annorlunda nu. Jag var redan en tjidtjie när Nate kom, och inte alls lika orolig och nervös. Jag visste vad som väntade (och var alltså beredd på att bli totalt överraskad) och han har fått hänga med men trots det varit den största lilla glädjen i hela världen. Jag njuter av att amma, de små stunderna när det bara är vi. Jag njuter också av de stunder när han bara sitter där i sin babysitter och Chloe packar in hans ben i filtar och trycker på knappar så stolen vibrerar och låter och sen försöker tvångs-trycka in en napp i munnen på lillebror. Nate är ljuvlig och varenda kväll när Chloe har somnat gosar jag lite extra med honom innan vi går och lägger oss och sen gör om allt igen.

 

Han är stor och fin och har mjuka kinder och långa tår och hormonprickar i ansiktet och luktar kräks i nacken. Han har ljust hår och gillar att sitta i bärsjalen med grodben och ammar helst på höger sida och är lite lat och låter mjölken mest rinna in i munnen på honom. Det gör honom lite gasig och hickig, men det verkar inte bekomma honom. Jag älskar honom prick lika mycket som jag älskar Chloe, och jag är så väldigt glad att han kom till oss.

 

IMG_6343 FullSizeRender

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats