Imorse vaknade jag bredvid min fästman. Igår frågade nämligen mitt livs kärlek om jag ville gifta mig med honom – det ville jag. Om ens pojkvän går ner på knä med världens vackraste ring i handen kan man liksom inte bli lyckligare.
… Eller, kanske blev jag ännu lyckligare när vår dotter började skrika mitt i vårt kramkalas (efter att jag återhämtat mig, svarar ja och slutat grina) och ville vara med och kramas. Det var liksom helt perfekt, jag och min lilla familj.
Min fästman och min dotter. Rikare kan man inte bli.
Say it out loud