God morgon från mig och Lill-rumpan! Nate har varit vaken en timme men Chloe sover fortfarande så vi ligger kvar i sängen och bara gosar. Det är något jag kan sakna, att få ligga kvar i sängen när vi vaknat på morgonen. Nu för tiden är det ju pang på och upp och hoppa så fort Chloe slår upp ögonen, och igår var vi liksom påklädda och hade ätit frukost och satt inne i lekrummet och fiskade fiskar redan klockan 8.00! Marika tyckte det var galet och jag är beredd att hålla med henne emellanåt. Speciellt när man har sovit dåligt och måste leka häst innan man ens fått på sig kläderna.
Men så vaknar jag bredvid en liten varm, gosig unge som sprattlar med benen och skrattar högt så fort jag tänder lampan och han får syn på mig. Mig!
Lyckost mig. Lyckost mig att jag får vara med mina barn dygnet runt. Att dom är friska. Att dom kan springa och hoppa och berätta vad dom vill och inte vill och dom kan säga NEJ och ja och det enda jag behöver oroa mig över är varifrån Nates eksem kommer och om Chloe kommer behöva glasögon.
Lyckliga. Lyckliga mig.
Say it out loud