Sápmi – Sverige – Irland

God kväll från soffan och The Crown (så bra serie). Imorse vaknade jag upp utan smärtor alls i kroppen, efter att ha sovit en hel natt utan att vakna! Skillnaden mot för andra nätter? Jag la mig i Chloes säng, som visade sig vara den skönaste sängen i hela huset! Det andra positiva med det hela var att eftersom jag redan låg bredvid henne vaknade hon inte för att komma in till vår säng. Typiskt. Jag måste nu alltså flytta in i Chloes sovrum, i alla fall tills jag har varit och köpt en ny madrass till mig. Jag har på allvar trott att det är pga graviditeten som jag sover så dåligt (och lite lillpiga), med tydligen är det mest min madrass som (ursäkta ordvalet) suger balle, Så innan veckan är slut tänker jag ta mig iväg och köpa en ny madrass till min sida av sängen (vi har två 90-madrasser i vår stora säng). Jag drar mig för det men det känns som en klok investering..

annars har solen skinit lite idag och det har inte regnat! Så efter en lugn förmiddag tog vi oss till Lidl, köpte blommor och jordgubbar och åkte sen förbi mc Donalds där jag hade en gratis kaffe som väntade på mig innan vi tog en tur till lekplatsen. Chloe var som en kalv på grönbete och sprang omkring och lät som en liten tjur i den halvtimmen vi var där. Hon är verkligen full av energi och helt orädd och att hänga med henne på lekplatsen är numera inte helt lätt. Så det fick bli en kort stund idag, men vi fick båda lite frisk luft åtminstone! Imorgon kommer Ciaran hem igen och jag längtar massor! Men jag måste erkänna att dagarna har gått väldigt snabbt, och alltså trots att jag är trött och otymplig och har ont och ibland blir så arg att jag skriker lite på min dotter (tex när hon kastar mina glasögon bakom soffan som jag i mitt tillstånd inte kan flytta på…) så ÄR det en lyx att få vara hemma med henne. Jag kanske är tjatig, men jag är så tacksam att jag kan (och vill) vara hemma så länge jag bara kan med Chloe. Hon kommer börja skolan så tidigt i alla fall, och trots att hon är hela två år så är hon fortfarande liten och behöver somna med min hand i sin och kan inte säga till när hon behöver kissa och behöver kramas med sin tjidtjie när hon blir rädd eller gör illa sig. Då finns jag bara bakom henne, kanske lite trött och inte helt närvarande hela tiden – men min kropp är där och jag kan ta emot henne när hon behöver mig.