Ja jag blev minst sagt chockad igår när Ciaran gick ner på knä. Jag tror inte att jag har förstått vad det innebär än. Men imorse när vi låg i sängen och pratade om vars vi ville gifta oss och hur vi tänker oss dagen hoppade hjärtat till. Jag tror inte att jag kan bli lyckligare än så här! En fantastiskt frisk dotter och en fästman som får mig att skratta och må bra varje dag.
Förutom pausen från verkligheten igår (på ungefär 5 minuter mellan min första tugga och tills jag fick en ring på fingret) så flyter allt på här hemma. Det är stökigt och jag hinner knappt ur sängen/soffan förrän det är dags att sätta sig ner med en hungrig bebis igen. Men jag är glad att hon vill äta i tid och otid, måtte hon bara gått upp i vikt också när det är dags för nästa invägning!
Ja amningen går som sagt framåt. Ibland blir hon skrikig och stel som en pinne, men oftast är det för att hon är för trött för att fortsätta suga (och tydligen somna också..) eller har en fis/rap som hon inte får ut. Jag försöker pumpa emellan amningarna men idag har jag inte hunnit. Speciellt inte eftersom lillpigan ogärna sover någon annanstans än PÅ mig. Som tur är kan jag sova med en bebis nära, nära så sömn får jag ändå en hel del av.
Nu ska jag göra ett utbrytningsförsök så jag kan hämta vatten och gå på toa. C är på födelsedagsfest, och firar förmodligen även det faktum att jag sa ja på hans fråga igår. Vi firade i dyr champagne igår kväll, fantastiskt gott var det! Förövrigt vill jag knappt gå och lägga mig eftersom det betyder att jag måste ta av mig min förlovningsring.
Say it out loud