Igår avslutades en rätt bra dag i tårar framför tv.n. Jag har idag ingen aning om varför jag grät, men både jag och C kunde skratta åt det idag och förmodligen behövde jag bara grina lite. Det är jobbigt och utmattande att vara gravid, och lite tårar kan lätta på trycket.
Idag jobbar C 12-10 så jag är ensam hemma hela dagen. Jag har tänkt att bara ta det lugnt, kanske tvätta lite och ta en promenad till postkontoret. Jag ska försöka hitta en vattenflaska också, numera blir jag så glad över att hitta en skön ställning att sitta/ligga i att jag helst vill slippa resa på mig när jag blir törstig.
För jag måste ändå resa på mig i tid och otid för att kissa och hämta något att äta.
Jag vet att det kanske ser ut som att jag klagar en massa, men så är inte fallet. Det är bara det att det inte enbart är en dans på rosor att vara gravid, och emellan krämporna har jag en supergraviditet. Och trots åderbråck, en platt rumpa och bristningar så är jag otroligt glad att kotten valt att flytta in i min mage. Det tar jag inte för givet. Och att ligga på soffan och känna mitt barn röra sig under min hud är fantastiskt. Den känslan går inte att förklara. Lilla älsklingen.
Say it out loud