Igår var jag ensam heeela dagen, Ciaran jobbade till 17.00 och sen spelade han match och kom hem först när jag och Chloesan hade somnat. Imorse var jag helt slut och arg, men efter att Ciaran varit borta på promenad med Chloe i nästan två timmar så var jag världens gladaste igen. Det är verkligen tufft att vara den enda föräldern, och då har jag åtminstone någon som kommer hem tillslut och avlastar och pratar med mig och lyssnar på vad vi gjort och vad Chloe har lärt sig.
Det jag vill säga är att jag är så sjukt imponerad av alla ensamstående föräldrar därute. Ni gör ett jättejobb och förtjänar något slags pris. TACK tjidtjie för att du klarade att ta hand om mig och mina syskon helt själv och ändå fixade att vi blev någorlunda normala (hehe).
Men nu har jag inte tid att skriva mer, jag måste, måste, måste plugga. De andra två i min grupp är sjukt aktiva och känns hundra gånger smartare än jag. Det måste vi ändra på.
Sen ska jag sitta i soffan och försöka att inte äta glass. Det är svårare än att plugga ska ni veta.
Say it out loud