Ibland kommer bebisen emellan allt, och igår var en sån dag. Vi var och hälsade på C.s familj och efter det var lillpigan rätt pipig. Hon sov som tur var i bilen både dit och hem, det underlättar verkligen att kunna tajma bilturerna med hennes sovstunder. Kvällen bjöd allså på pip och hon somnade inte förrän runt 22-tiden. Då hade jag också gett upp och gått och lagt mig, så vi somnade näsa mot näsa och varje morgon när lillpigan vill gå upp kl 6.00 blir jag glad när jag lagt mig innan 23. Jag glömmer ibland bort att jag också måste gå upp tidigt, och alltså omöjligt kan vara uppe till midnatt längre. Nåväl, igår mindes jag det i alla fall. Nu har vi ätit frukost nr 1, och lillpigan somnade mitt i maten och istället för att försöka flytta henne ner i sängen får hon ligga kvar i famnen. Jag har hela dagen på mig att städa undan och TA EN PROMENAD. Nu får det vara slut på det här chillandet. Jag äter så mycket socker att jag blir alldeles trött och all semestrandet hjälper mig inte i min viktminskning direkt. Att amma gör mig så hungrig! I alla fall får det räcka nu, igen jag vet jag är en sån jojo-tjej. Men skit samma, jag fortsätter att försöka iaf. Och kollar på ”extrem weight loss” och får en spark i baken. Kan dom gå ner typ 200kg på ett år kan jag väl gå ner 5 på ett halvår. Vi säger så, 5 kg innan nyår.
Nu börjar jag bli kissnödig. Tydligen är det en svensk grej att berätta att man måste kissa och inte ”att man behöver gå på toaletten”. Typiskt svenskt, jag måste öva på att säga att jag ska gå på toaletten och inte att jag ska kissa. Det måste dom ju inte veta, och jag skulle ju inte säga att jag ska gå och bajsa? Nej nu börjar det spåra ur här, vi nöjer oss så. God morgon!
Say it out loud