Ännu en dag har gått här hemma i sjukstugan. Det märks att Chloe inte är sitt vanliga pigga jag, men hon (och jag) kämpar på. Idag har hon fått ris och sås till både lunch och middag och hon har öst i sig det hon har fått så det var definitivt hostan som fick henne att kräkas igår. Skönt, det räcker med snorig näsa och trött unge – kräksjuka behöver vi inte.
Så vi har lekt så stillsamma lekar man kan med en ettåring, tagit en promenad tillsammans (Chloe helt nedpackad i åkpåsen. Gulle) och bokat rum på ett b&b för min familj över jul och avslutat med att kasta gosedjur till varandra i vardagsrummet. Det är så fint att se Chloe komma på och lära sig saker, det märks tydligt att hon snappar upp mer än vi tror. Älsklingen.
Så går dagarna här hemma. Det är frukost och morgon-tv och disk och lek och lunch och vila och mellis och ute-lek och inne-lek och middag och disk och dans och sagor och kvällsfika och gos och sen är det kväll och vi landar i soffan en timme innan vi måste gå och lägga oss. Så börjar det om. Dagarna. Det går långsamt men snabbt på samma gång. Det är snart December och jul och ett nytt år med nya dagar.
Och vår dotter växer och ser till att inte en dag är den andra lik. Tack gode Gud för den ungen.
Say it out loud