Min stora bebis sover äntligen och jag sitter på soffan och kollar på ”say yes to the dress” och proppar i mig kakor. Det har varit en sån dag, en bra men lång dag. Vi hade slut på kaffe och hela morgonen blev lite av en kamp (Ciaran har jobbat natt och var hem och sov två timmar och åkte sen på fotbollsmatch). Chloe har blivit stadigare och vill stå emot allt, men nu börjar hon få hybris och det resulterade i en hel del smällar idag. Hon har krupit rakt in i ett fönster, ramlat från ett bord, ramlat in i ett bord och jag vet inte allt. Det har i alla fall resulterat i två blåmärken och ett mindre blodbad från läppen (väldig pyttelite) och mellan varven har hon ätit och ätit och ätit och alltså herregud vad hon har ätit idag, det var som ingen botten på henne.
På eftermiddagen fick jag nog och packade ut oss på en promenad och plötsligt gick allt mycket lättare. Chloe somnade, jag satte mig på ett café och drack kaffe, sen handlade jag och på vägen hem vaknade lillpigan igen och var glad och solig. Sen lagade vi mat och lekte och tvättade och skurade golven och sånt vi gör på söndagar och nu ser det ut som ett bombnedslag i köket men jag har tvättat och Chloe sover och under all disk och alla leksaker så är golvet rent.
Så nu sitter jag här, med kaka i magen och hjärtat fullt av kärlek. För vet ni, för bara några timmar sedan blev jag moster till en liten prinsessa! En flicka som jag aldrig har träffat men som jag redan älskar lika stort och mycket som alla mina syskonbarn. Det är lustigt hur hjärtat funkar, hur det plötsligt gjort plats för ännu en människa, och hur självklart det känns. Såklart att hon skulle komma till vår familj! Nu vill jag åka hem och gnugga näsan mot min systerdotters mjuka kind och berätta för henne hur mycket jag älskar just henne.
Say it out loud